Jag och Mikael "Myggan" Blomqvist hade runt den här tiden butik ihop på Södra Allégatan . Hans MADHOUSE RECORDS och min ROCKSTORE hade i början av detta år slagit sina påsar ihop, sen båda butikerna flyttat från Drottninggatan. Myggan var bra på att starta rock-klubbar och den som nu gällde hette "SIN CITY" och låg i hörnet Norra Hamngatan / Smedjegatan. Sunkstället ägdes av någon ljusskygg individ som hette Vladimir och var från öst. Han fick inte vara där när stället var öppet för han hade näringsförbud och lite till i bagaget. Alla invändningar man ev. hade när man diskuterade med honom bemöttes med "spela råål". Inför premiären sa Myggan till mig som om det var en självklarhet ; "Lika bra att ni repar in BORN TO RAISE HELL" (Motorhead) "Varför då??, sa jag. "Jo Mikkey Dee kommer och kanske är sugen på att spela?" Till min stora förvåning kom faktiskt Dee. Myggan till Dee när denne passerade scenen för att ta sig till backstage; - "Å här Mikkey har vi lite trummor om du skulle vilja lira lite?"
"- Nä fy fan, jag har ju semester!" kom det blixtsnabbt från herr Dee. Motorhead turnerade då nästan hela året och tillbringade 1 till 1½ månad med att spela in en platta ovan på det.
Det var vi och ett yngre glam-rockband, som skulle spela den kvällen och dom var först. Dee stog i dörröppningen till scenen och kollade lite på det första bandet. Sen kom han tillbaka till mig i det kyffe som kallades "loge". Där fanns flasköl som vi drack och han var en väldigt trevlig down-to-earth kille. Han frågade mig; "vilka är ni?" och jag sa "SGB". - "Nä jag känner inte till några svenska band längre" ,sa han och han fick det att låta som om han trodde att vi var större än vi var. Väldigt social!
Under tiden vi spelade snackade han tydligen med glam-rock-bandet och jag vet inte vad som sas då, men man förstod att något hade hänt, för någon medlem grät och andra var upprörda över vad herr Dee hade sagt till dom. Jag tror det handlade om att han bara välvilligt talade om för dom vad som gäller när man ligger i första rockdivisionen och att man måste vara d-j bra om man ska få vara kvar där. "Varje dag måste jag bevisa att jag platsar i Motorhead", sa han bland annat till mig. Och det är snabba kast ibland. "En kväll spelar du trummor på Wembley Stadium inför 70 000 personer och nästa kväll är det kvartssamtal på en skola i Fiskebäck", där han bor. Sammantaget får man nog säga att det var han som pratade mest, men det gjorde mig inget, eftersom han faktiskt hade något intressant att säga (till skillnad mot de flesta man träffar) . En "go gubbe" som är sig själv och utan manér!
© Sten G Gustavsson