Min musikaliska resa 

Del I

1964-1973

Julen 1964 fick jag två EP-skivor i julklapp. En med The Rolling Stones och den andra med The Kinks. Alla tidigare skivor med Little Gerhard, Beatles och liknande lades åt sidan. Kinks "You Really Got Me" brände sig in i hjärnan med hårda tag och så ville jag uttrycka mig, kände jag redan då. Förutom att spela ackord¨på mammas piano var blockflöjt det alternativ av musikaliska instrument som stod till buds just då och inget av dessa kändes rock&roll precis.

När jag skulle fylla 10 år flyttade vi till Kungsbacka och jag lärde känna en jämnårig kille, Christer Mentzer. Han hade äldre bröder som hade ett POPBAND kallat "Who´s Friends"! De repade i familjen Mentzers garage och jag blev helt tagen av vad jag hörde och såg där.  Det där ville jag göra!  Även Christer hade samma tankar och vi smidde planer på ett eget band. "Gå hem till dina föräldrar och säg att du vill att de köper dig en elgitarr", sa han. Sagt och gjort men så lätt gick det inte. "Först måste du ju LÄRA dig spela gitarr", sa farsan och det kan man väl i efterhand tycka var ett bra argument.  Så jag blev anmäld till gitarrkurs i Musikskolan och en akustisk gitarr som hette "Eko" inköptes i "Anderssons Musikaffär".  Året var 1966 och varje torsdag var pest för då var det gitarrlektion tillsammans med en handfull andra elever och en gitarrlärare som hette Rune. Han brukade avsluta eller börja varje lektion med att själv spela "Du är den ende" med fullfjädrat fingerspel och finesser. Detta var, tror jag, för att sporra oss men jag kände mig bara nedtryckt och förbannad. Sen var ju de låtar vi satt och plinkade efter noter på två-tre strängar, som "En sjöman älskar havets våg" och "Vi gå över daggstänkta berg" LÅNGT ifrån vad man egentligen ville lära sig. Jag var glad när jag var sjuk eller skadat mig så jag slapp dessa lektioner. Men Rune måste snappat upp detta för en kväll sa han "Du kan komma efter lektionen istället så kan visa dig några ackord." Ackord ingick tydligen inte i kursen men när jag fick lära mig dem öppnades en ny värld för mig och jag kunde kompa till mina grammofonskivor hemma. 

 Ett avgörande tillfälle på min resa kom 1968 "Hippie-året" och jag hade just fyllt 13. Familjen var i Slottsskogen av någon helt annan anledning, men där skulle bli något sorts mindre uppträdande och en kille sitter på scen med en elgitarr och lirar bluesriffs. Kanske var det någon slags soundcheck, jag vet inte, men de HÄR harmonierna drabbade mig ännu mer än något annat och jag ville bara hem för att försöka på min gitarr. Man kan säga att jag då började mitt utövande av sologitarr, men i början fattade jag inte att man skulle använda alla strängarna så jag höll mig nog till bara två och mamma frågade; "Är det något indiskt du spelar?".

I 8:an och 9:an lades den slutliga grunden för min musiksmak. Det köptes skivor med Cream, Johnny Winter, Steppenwolf, Deep Purple, Black Sabbath m.fl. och andra för tiden nya artister och Woodstock-filmen sågs. Min första rockkonsert var Deep Purple i Konserthuset Gbg hösten 1970. Mina tidigare livebandupplevelser hade varit svenska popband som The Mascots, The Shakers e.t.c. och jag blev direkt imponerad av Deep Purples ofantligt många högtalare, hade aldrig sett något sådant tidigare. Föreställningen började med Gilbert O´Sullivan, en sångare vid en flygel och det var väl så där lagom kul. Efter något som känns som en evighet kommer plötsligt DP ut på scen och river av "Speed King". Jag blev totalt GOLVAD! Hade aldrig tidigare hört så hög musik och med en bas som vispade runt inälvorna, kändes det som. Blev med en gång förälskad i den här typen av uppträdande och köpte biljett till alla band som kom till Konserthuset innan Scandinavium byggdes. T.ex. Ten Years After, Jethro Tull, T.Rex, Yes, Black Sabbath, Iron Butterfly m.fl.

Under den här tiden umgicks jag mycket med min klasskamrat Thomas "Igge" Irgard som jag känt sedan 7:an. Vi delademusiksmak och s.k. "sjuk humor". Vi såg på Monthy Pyton och läste tidningen MAD. OCH så kom den då, vintern 1970, "GRAND FUNK RAILROAD Live"! En trippel-LP med den amerikanska trion med basisten Mel Schacher som delade sina dominerande basriff med Don Brewers trummor och Mark Farners gitarr och sång i EXAKT TRE lika delar! Detta var den ultimata POWERTRION och jag och Igge ville göra precis likadant. Vi hade ingen trummis men köpte AUDEX-förstärkare , högtalare och gitarrer. Igge en vit Höffnerbas och jag en Hagström Viking sunburstfärgad. Vi satte upp grejerna i mitt pojkrum och började jamma a´la CREAM. En söndagsmorgon fick min pappa nog och fläkte upp dörren och vrålade "förstår ni inte att ni plågar oss?? " Hur det kom sig att vi fick repa i fritidsgården "Villa Valand" vet jag inte, men vi tog en taxi med vårt pick och pack och for dit. En kille som hette Lennart Phil och var några år äldre anslöt sig som trummis och jag minns den underbara känslan av att till slut spela i ett band!  Den konstellationen höll inte länge, men vi fick 1971 reda på om en några år yngre trummis; Calle Stridh. Tillsammans bildade vi PIRUM PARUM FLASKMASKIN (PPF). Vet inte vem som kom på namnet, men säkert var det en travesti på GRAND FUNK RAILROAD. Repandet på fritidsgården var över men min pappa som var rektor på en skola lät oss repa i musiksalen, antagligen för vi inte skulle komma på tanken att repa hemma igen.

Efter två terminer på gymnasiet hoppde jag av skolan och fick en praktikplats hos "Andreassons Musik" i Gbg. Ägaren, Andreasson själv, älskade att demonstrera el-dragspel men unga rockorienterade musiker behandlades svalt. Jag fick mest sitta uppe på vinden och stämma butikens musikskolas gitarrer. En dag sa herr A; "jag tycker du ser ut som du kommer från skogen och passar inte in här. Klipp dig och skaffa en utbildning!" Då sa jag; "O.k. då går jag från anställd till kund, jag vill köpa den där gitarren" och pekade på en ny Hagström med det inte alltför romantiska modellnamnet "H II N" och hoppades att gubben skulle känna sig lite dum och ge mig lite rabatt.. Glömmer aldrig det fina svarta rektangulära fodralet med röd plysch inuti och lukten från gitarren. Vi var oskiljaktiga i 46 år tills någon djävul snodde den i april  2018. PIRUM PARUM FLASKMASKINS första gig skedde på Kungsbacka torg 17/4 - 1972 i samband med något Lions-jippo och så var PPF igång! Nu följde en intensiv period med massor av spelningar på fritidsgårdar i hela Göteborgsområdet+ Lerum,Floda, Gråbo and beyond inkluderat. Tillsammans med skolfester och annat hade vi 1972 och 1973 "häcken full",